Fågelskrämmor är de något vist/magiskt över tycker jag, kan kanske ha  å göra med att trolkarlen från Oz har inspirerat mitt liv rätt så mycket, ni vet de är ju med en fågelskrämma i den också, dok snällare än vad han i den här är.

Filmen har en väldigt tragisk början. Bubba en man med typ Damp, ADHD lr liknande, leker med en förnyfiken tjej. Hon bestämmer sig att gå in i en trädgård, där inne så blir hon attakerad av hundar, Bubba bär hem hennes livlösa kropp till hennes mamma med orden "Bubba gjorde de inte, Bubba gjorde de inte". Modern ringer till  de "Lokala tuffingarna" och säger vad som har hänt, alla tror ju att Bubba ligger bakom, utan hans mor som gömmer honnom utklädd till fågelskrämma ute på ett fält. "Tuffingarna" hittar honnom och utan att han får någon chans att försvara sig så skjuter dom honom. Direkt efter så hör cheriffen av sig till dom och säger "De var ett misförstånd, flickan mår bra, Bubba räddade ju faktiskt livet på henne"

Aj då, eller... dom låsas som inget och kommer undan i rätten. Men något jagar dom i natten...

Jag gillar den här typen av filmer, så skönt B-aktigt alltså. Början av 80-talet. Mysigt. De är något specielt med sånna här filmer, stämmningen i dom är så anorlunda dagens skräckfilmer, idagens skräckfilmer så är de för mykcet hårdrocksmusik, inte menat nu att jag har något imot hårdrock, men men de blir fel stämmning.

Otis P. Hazelrigg:  "Bubba didn't tell you that, Bubba didn't tell you anything. Bubba's dead."

Marylee Williams: "I know."

http://www.imdb.com/title/tt0082235/

Jag ger filmen 7 underverk av 8!